Ulla-Lisa Thordén är säljtränare, talare och författare. Hennes uppdrag består i att hjälpa individer och företag till ett aktivt, planerat, lustfyllt och lönsamt säljande (inte krängande). Hennes bästsäljare ”Sälj dig själv och ta betalt” blev Årets säljbok 2005. Uppföljaren är redan här.

I många år har jag arbetat med personer som ska ”sälja sig själva” via sitt jobb eller eget skapande. De flesta avskyr tanken på att behöva göra det. Svenskar har ingen tradition att sälja, alla vill bli valda. Nu måste vi inse att konkurrensen är stenhård, vilket medför att du inte kan sitta och vänta likt en blyg viol. Om du har något du brinner för, är stolt över, vill att världen ska ta del av eller att du rent av faktiskt måste försörja dig – då har jag ett tips direkt.

Tillsammans med frilansjournalisten Thomas Östberg har jag skrivit boken Luspank och idérik – överlevnadsguide för säljskygga kulturskapare som kom ut för ett par veckor sedan. Den ska peppa dig som känner dig som kulturens Rödluva i käftarna på den kommersiella vargen. Du ska inte behöva jobba gratis! Om du inte vill själv. Praktiska tips om både prissättning och förhandling, marknadsföring och sponsring, samarbete och det sköra egot etc. Och nio bra intervjuer med olika företrädare för kulturlivet, bland andra Kee Marcello, Tuva Novotny, Gun Lund, Tobias Regnell… Tanken är att vi vill avdramatisera säljandet och göra det till något kul. Det handlar egentligen bara om att hålla ögonen öppna för schyssta människor som det är intressant att samtala med – och verka som man tycker det man själv gör är viktigt och roligt – då kan ju någon faktiskt få för sig att köpa det. Dessutom gäller det att vara enveten i sitt arbete, dock ej i att tjata på folk. Vill du följa vår blogg och delta i vår tävling gå in på www.luspankochiderik.se.

Några av de saker jag är mest stolt över att ha uträttat har jag gjort alldeles gratis. Som gratisarbetare har jag tänkt lite över var gränserna går. För mig går det en gräns om det jag blir ombedd att göra gratis är samma sak som det jag gör till vardags för lön. En annan gräns är om någon annan tänker tjäna pengar på det jag gör gratis. Ibland är gratisarbete ett sätt för mig att få göra något jag verkligen drömt om att få göra…

Vad det gäller alternativ till gratisarbete kan det vara att man byter timmar med varandra, eller att man går in som delägare i det projekt man blir ombedd att lägga timmar i. Det senare passar bra om de som ber om hjälp behöver ett långsiktigt engagemang. Riktigt upprörande tycker framför allt att det blir när den parten som ställer upp med gratisarbetet befinner sig i en underordnad maktposition gentemot parten som tar emot hjälpen. Därför tycker jag att stora företag och offentliga organisationer har ett särskilt ansvar att vara justa med betalning. De sätter dessutom normer för hur andra tycker att man kan uppföra sig.

På ADA anstränger vi oss för att betala för oss, men det finns gråzoner. Hur är det med foton som redan är publicerade någon annanstans, får vi fråga om vi får använda dem gratis…? Eller på våra arrangemang; om någon ber att få hjälpa till gratis, är det då ok att tacka ja till den erbjudna hjälpen…? Helt utan ideellt arbete vill jag absolut inte vara. Vare sig för min egen del eller för samhället.

Rasmus Heyman, ADA

Tipstack till Tobias Lind.

Imorgon kväll, onsdagen den 26 maj klockan 21.30–22.30, handlar radioprogrammet Ström om gratiskultur. På sin hemsida förklarar de programinnehållet såhär:

Att inte ta betalt för musik görs idag av flera olika anledningar: för vissa handlar det om att marknadsföra sig för att istället få intäkter på konserter och merchandise, för andra är det ett aktivt val – de vill inte tjäna pengar på musiken. Och så finns det de som gör både och: som släpper limiterade utgåvor i samlarboxar samtidigt som de lägger ut musiken gratis på nätet. Som ett komplement till de som ”bara vill lyssna”. Samlarna handlar, lyssnarna diggar gratis.

En del artister gillar gratis, andra inte. Vi pratar med båda sorter. Dessutom diskuterar vi med nätlabeln som inte vill tjäna pengar och med mannen som anser att varumärken är de nya skivbolagen.

Medverkande i programmet: Chris Anderson, Si Begg, GusGus, Jakob Lusensky, AGF, Booka Shade, Matthew Herbert, El-Ljud.

BONUS: Du som är iPhoneanvändare: glöm inte att gå in och ladda ner appen P2Ström och remixa vår signatur. Gör du det riktigt bra spelar vi den i ett kommande program.

Inlägget är skrivet av Mattias Åkerberg. Men tipstacket går till Richard Dore.

Niklas Arvidsson driver frilansbyrån 7words och fungerar själv som frilanscopywriter. Hans mål har hela tiden varit att arbeta med uppdragsgivare som ger energi men inte tar. Det funkar – oftast bättre om det är pengar inblandat.

Sedan 2009 arbetar jag som frilanscopywriter efter några år som anställd. Det är fantastiskt. Man är sin egen chef, lägger upp dagen som man vill, får möjlighet att arbeta med uppdrag man aldrig hade kommit nära som fast anställd på ett och samma ställe, träffar hundratals nya människor, såna som inspirerar. Man kan påverka sitt liv på ett annat sätt. Ett bättre sätt. Ett friare sätt.

Men så finns det också något som heter pengar vilket i sammanhanget får ses som en ganska central fråga. Jag ska nämligen leva på det här och det finns ingen chef som fyller på mitt konto varje månad. Allt roligt, alla spännande personer man möter, alla uppdrag som berikar kreativiteten, allt det har en baksida – det är mitt levebröd.

Oftast får man rimligt betalt av sina kunder. Ibland kan man få bättre än väntat. Ibland sämre. Bara balansen är intakt så gör det inget från fall till fall. Men så finns det de gånger man hoppat på ett projekt helt utan arvode. Det händer inte ofta och man får verkligen välja sina tillfällen. För min del har det vid varje tillfälle handlat om att finnas med i ett framgångsrikt sammanhang, att bredda kontaktnätet, fylla på resursbanken med mer erfarenhet. Pengar blir sekundärt. Och kanske var det feltänkt.

För när inga pengar finns med i bilden, vad finns det då för krav? Då handlar allt om intresset för uppdraget. Och sinar intresset efter för många turer, om kraven blir högre än väntat eller om, ve och fasa, prioriteringarna för det ickebetalande jobbet går ut över mitt levebröd – då är jag ute på hal is.

Mitt enkla och grundläggande tips är således att ta betalt. Även om det handlar om småpengar har du ändå en morot eller i alla fall en skriftlig överenskommelse på att det är ett professionellt arbete du utför.

Det där med att ta rätt betalt är förresten en helt annan historia. Men det tar vi en annan gång.

Jesper Larsson är vd för Next Century Modern och ambassadör för Pecha Kucha Göteborg. Han ledde panelsamtalet på Bliss den 20 maj 2010. Jesper avrundade diskussionen med de här orden:

En vän till mig på Facebook skrev: ”Jag har ingenting emot att jobba gratis, så länge man får betalt för det.” Det tycker jag, om man tänker efter lite efter skrattet, det ligger någonting i det. För den där betalningen måste inte komma i form av pengar. Den kan komma i form av vänskap, självförverkligande, det kan vara känslan av att vara det av ett större sammanhang, känslan över att göra skillnad, det kan vara ett ärligt tack, ett bra portfoliojobb, det kan vara en öppen karriärsdörr. Eller bara den där känslan i magen att jag gjorde helt rätt som ställde upp och gjorde det här gratis. Och får man den här sköna känslan i magen så kanske man kan vara överens om att det var rätt att arbeta gratis. Och får man inte den känslan i magen kanske det var fel, och då lär man sig av det, och så gör man inte om misstaget nästa gång. Så jag tycker att  vi ska lyssna mer till våra magar när det handlar om gratisarbete.

Jobbar du gratis? by pleasecopyme

Det här inlägget kommer att handla väldigt lite om reklam, och väldigt mycket om att tjäna pengar. Men mest av allt om att sluta svika sig själv.

Det här är dealen
De senaste veckorna har jag från flera håll blivit tillfrågad att föreläsa. Ytterligare andra har gett mig erbjudanden om att skriva gästkrönikor. Och det är smickrande såklart, och jag tackar gärna ja. Men det har också fått mig att fundera över det där att ta betalt. Och då blir det genast lite svårare. För en och annan – långt ifrån alla – som frågar vill ha mig utan att betala ett korvöre. De hoppas komma undan med andra valutor. Med det-kan-vara-kul-för-dig-mynt och värdefulla-kontakter-och-bra-sammanhang-sedlar. Men jag köper sällan det.

En enkel princip
Jag menar såklart inte att framstå som varken abnormt pengakåt eller uppblåst. Nä, det handlar om en mycket enklare princip: att den som säljer sina tankar, sina ord, sin tid, sin passion och – ibland – sin själ ska få betalt. På riktigt. Egentligen är det varken konstigt eller svårt. Det bara är så. Ändå har jag tänkt mycket på hur svårt det kan vara. Och hur många tar för givet att det ska vara gratis att plocka in en föreläsare eller gästkrönikör. Går det så går det, liksom. Men det går inte längre. Inte med mig.

Betala för att jobba?
Tanken blir ännu klarare när Navid Modiri och jag äter lunch på Haiku. Vi sitter vid sushitåget som tuffar runt runt. ”Man måste lära sig att ta betalt”, säger Navid. ”Måste sluta att tro att det är någonting fult, det är det inte. Istället är det fantastiskt att kunna ta betalt. Det gör att man plötsligt har råd att göra vissa saker gratis. Men man har möjlighet att välja vad. Jag menar, det är få saker som man är beredd att göra helt gratis. Och om du gör det är det som att du betalar för att få göra det, eftersom du skulle du kunna använt den tiden till att tjäna pengar genom att göra någonting annat. Och SÅ givande är det få saker som är.” Och det har han ju fantastiskt rätt i. Jag äter sushi och tänker att det är skönt med smarta ord.

Kakjobb, plantjobb och bonusjobb
En stund senare sitter vi på en höstkall trottoar och dricker varm cappuccino. ”Jag ska visa hur jag ser på det”, säger Navid och trollar fram ett anteckningsblock. ”Här är en cirkel med tre lika stora delar. Den ena är 30 procent, nästa är också 30 procent. Den sista delen är 50 procent. Ah, jag vet, det blir 110 procent, men det är också ungefär så mycket som folk som du och jag jobbar. Minst.”

Den där cirkeln visar fördelningen av kakjobb, plantjobb och bonusjobb. Kakjobben är det som ger pengar direkt, plantjobben är de som kan ge pengar på sikt, och bonusjobben är de som inte ger några pengar alls (men som å andra sidan oftast är det roligaste och mest kreativa). Självklart gäller det att hitta en perfekt balans mellan de tre. Och om du frågar Navid handlar den balansen om att ”lyckas lägga så lite tid som möjligt på kakjobben, för att kunna ägna sig så mycket som möjligt åt plantjobben och bonusjobben.”

Redan fullt upp
Jag tittar på cirkeln och tänker på hur min fördelning ser ut. ”Och du för din del har ju ett kakjobb som tar 110 procent, gör plantjobb som tar kanske 50 procent och säkert en del bonusjobb också.” Poletten trillar ner. Jag har fullt upp. Då är det klart att jag inte kan unna mig att jobba gratis för vinstdrivande företag. Det säger ju sig självt. Det är inte välgörenhet jag sysslar med. Och det borde inte du – eller någon annan – heller göra.

Kort sagt: bara för att jag är ung är jag inte dum, och bara för att jag brinner för min jobby är jag inte osmart. Jag fattar att min tid, mina tankar och mina ord har ett värde. Få saker är enklare att förstå.

Hur ser du på saken?

• Mattias Åkerberg, copywriter på Valentin & Byhr med egna bloggen Please copy me.
• Svante Hjertén, Evenemangschef på Göteborg & Co, tidigare vd för Filmfestivalen.
• Richard Dore, illustratör och konstnär med erfarenhet av att jobba gratis.
• Ulla-Lisa Thordén, säljtränare med specialintresse för kreatörer och författare till bland annat Sälj dig själv och ta betalt och nya boken Luspank och idérik.

På den här bloggen fortsätter samtalet. Det är fritt fram att tycka till och kommentera. Eller själv bidra med ett kortare eller längre inlägg i debatten. Skicka din text, gärna med bild och en kort presentation av dig själv till mattias@akerberg.com, så finns den snart på Jobba gratis?-bloggen. Tillsammans skapar vi en spännande och viktig diskussion!